| View Blog
|
|
|
|
fan, jag känner mig som ett tomt skal. jag bara väntar. nervös väntan, och ständigt en berg-och-dal-bana.
jag vill gå på festival, och jag ska gå på festival. Jag tänker Peace & Love och Hultsfred bara för att de är störst (och dyrast, hurra...). Men enligt mina beräkningar borde jag ha råd med det, mamma är ju skyldig mig massa åengar, och så kommer ju studiebidraget för april, maj och juni också. Det blir rätt mycket. Men jag är fortfarande allmänt oglad och anxious, för att använda ett passande engelskt ord. (dock lät det väldigt töntigt.)
Framtiden är verkligen en tjock dimma som kan bli hur som helst. Jag har liksom fasen inte ens en skola att gå i, då jag i princip har bestämt mig för att skita i kulturama, och inte vet om jag kommer in på Globala. Ska på deras öppet hus den 23:e och vet inte vad jag gör om jag hatar det. + att jag kanske inte kommer in. Risken är ganska stor. Så, ja, jag tycker att jag har anledning att vara nervös. Har liksom inte riktigt koll på dethär med gymnasier, hur det blir när man går om etc. Och männiksorna, tänk om de är hemska?? Usch, jag blir så rädd när jag tänker på det, men jag ska vara självsäker, för det är jag. Jag menar, jag kan vara det. Så varför älta...
Men i alla fall, vad har detta med festivaler och göra? Tja, inget specifikt, men ändå allt. Ungefär. Om gymnasievalet går åt helvete känns inget speciellt kul, liksom. Och jag vettefan. Nånting.
Men jag upprepar mig:
what doesn't kill me can only make me stronger.
|
|
Posted by moskva on 2008-04-12 07:52:52 | Rating: | Views: 45
|
|
| |
|
|
Email This to a Friend 
