| View Blog
|
|
|
|
Jag får någon slags panikartad ångest när jag tycker att folk får veta för mycket.
om mig, alltså. för att jag är så otroligt negativ hela tiden, att jag inte vill att folk ska få förväntningar, eller tro att de kan döma mig.
Jag antar att det hör samman med min egen unika form av schizofreni, dvs identitetskris i högre grad.
Jag får även en panikartad ångest av tanken på att snart bli vuxen. Visserligen är jag 92:a, så har tekniskt sett inte ens riktigt kommit in i gymnasie-åldern (dock fller jag ju år tidigt på året..), men folk i min omgivning är liksom 17 år, nästan i alla fall. Och jag vet inte, men det kändes idag lite som att ungdomens år inte varar för evigt. (nu menar jag ungdomens år så som i yngre tonåren.) och det gör de ju såklart inte, men jag blir så rädd för framtiden. Att vara runt 20, liksom. 20+ rättare sagt. Jag har ju inte ens någon idé om vad jag vill arbeta som. Återigen, en koppling till min identitetskris - hur ska jag kunna veta vad jag passar att jobba som, när jag inte vem jag är?
Idag var jag i alla fall på Globala gymnasiet på Öppet Hus.
Allt jag kan säga är Förvirring.
Eller okej, det verkade vara en fin skola med bra människor.
Men jag är mestadels bara förvirrad. Inombords.
|
|
Posted by moskva on 2008-04-23 14:46:22 | Rating: | Views: 76
|
|
| |
|
|
Email This to a Friend 
